Nätverkslandet

Tågsystem i Mälardalen
Med ett robust tågsystem kan samhället förändras

Städerna växer och landsbygden utarmas. De senaste decennierna har storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö vuxit kraftigt, liksom universitetsstäderna. Många ser detta som en naturlig utveckling som självklart kommer att fortsätta i framtiden. Jag är inte så säker på det.

Bostadspriserna i storstäderna är horribel och restiden till och från arbetet äter upp mycket av fritiden. Ändå väljer allt fler att flytta dit. Varför är det så? I första hand handlar det om jobb – det är i storstäderna och universitetsstäderna de roligaste jobben finns. Vi är inte längre ett jordbruksland, där det är naturligt att bo på landet. Inte heller ett industriland, där fabrikens placering styr var vi bosätter oss. Vi är ett kunskapsland, där det blir naturligt för företag att placera sig där många människor bor – vilket i sin tur gör det ännu mer attraktivt att bosätta sig där.

Men, vi är nu på väg att bli ett nätverksland, där Skype och företagets molnserver är basen snarare än var kontoret är placerat. Vi reser för att träffa kunder och samarbetspartners och med den ”nya” tekniken (internet, laptops, mobiltelefoner) kan vi arbeta var som helst – på tåget, hotellet (där jag sitter nu) och hemma, oavsett var hemma är.

Hur kommer detta att påverka samhällets strukturer? Hur vill vi bo egentligen och till vilken kostnad? Min vision är ett robust tågsystem som enkelt och smidigt tar oss mellan orter i regioner och storregioner och med fungerande nattåg för längre sträckor. De behöver inte nödvändigtvis köra i 500 km/h. Eftersom vi kan jobba överallt är det viktigare att kontorsmiljön ombord fungerar.

Då kan vi välja att bo i mindre städer och även på landsbygden, med närhet till den rogivande naturen och gemenskapen i lokalsamhället. Och med lägre boendekostnad kanske vi också kan tillåta oss att jobba lite mindre?

Vi som vill förändra världen

Johan Rockström
Johan Rockström (Foto: M. Axelsson/Azote)

Johan Rockström, Percy Barnevik, Elon Musk och så jag. Vad vi har gemensamt är att vi vill skapa en bättre värld. Och jag vet att ni är många fler därute, eller hur?

Under sommaren har jag läst Percy Barneviks memoarer ”Jag vill förändra världen”. Hela boken är intressant, men det är först på slutet när man får läsa om de senaste tio årens insatser inom biståndsorganisationen Hand in hand som det blir riktigt inspirerande. Då först inser jag att hans kapitalistiska verktyg kan göra en enorm insats för ökat entreprenörskap, fler arbetstillfällen och minskad fattigdom. Det är mycket mer effektivt med hjälp till självhjälp än bara rena bidrag. Och med hjälp av en erfaren industriledare kan det ske i stor skala med enormt genomslag.

En annan inspirerande person är Teslas vd Elon Musk. Precis som Steve Jobs Apple utvecklar Tesla riktigt schyssta produkter och precis som för Apple finns det ett tydligt ”varför” bakom. I Teslas fall handlar det om att göra världen mer hållbar. De häftiga elbilarna kommer att göra sitt till, men det är antagligen deras batterier som verkligen kommer att förändra världen. För några månader sedan presenterade de sin Power Wall, ett batteri för hemmabruk som inte bara är snyggare än alla konkurrenters utan också till en tredjedel av priset. Därmed börjar det bli fullt möjligt att lagra el från solceller, vilket kommer att behövas i framtidens energisystem. Som Elon Musk påpekar finns ingen annan energikälla som är lika stor som solen. Den är vår bästa chans att klara oss utan fossila bränslen.

Och då är vi inne på mitt favoritämne – solenergi och hur denna kan skapa en bättre värld. Jag vill också bidra och är mer taggad än någonsin. Hörde ni Johan Rockströms sommarprogram i P1? Det behövs bara att 15-18% av befolkningen är med på en bra idé för att få resten att följa efter – och 10% är redan vunna. Nu kör vi för att få med oss de sista procenten på vägen till en hållbar och härlig framtid!