Tacksamhet och företagsamhet

Hur når vi en hållbar värld? Kommer tekniken att lösa alla problem, eller måste vi dra ner på konsumtionen och ”gå tillbaka till grottstadiet”? Jag väljer att se frågan från ett annat håll och tror det viktigaste vi kan göra är att se över vår inställning till livet.

För några år sedan publicerade Naturvårdsverket rapporten Hur vi kan leva hållbart 2030, skriven av Christer Sanne. Det är en viktig rapport som problematiserar kring konsumtion, arbete, energianvändning och matproduktion. Där lyfts bland annat fram att vi behöver minska vår konsumtion och arbeta mindre. Som motpol brukar teknikoptimister peka på den snabba teknikutvecklingen som skulle kunna göra att vi kan tänka annorlunda. Om robotar gör det mesta av jobbet och energin kommer från solceller och batterier kanske vi kan fortsätta med vår vanliga livsstil?

Jag tror att båda falanger har rätt. Teknikutvecklingen går fort framåt och kommer att vara avgörande för att skapa ett hållbart samhälle, samtidigt är vår användning av fossila bränslen och andra naturresurser så kraftfull att vi måste se över vår livsstil. Det jag tycker påpekas för sällan är att detta också är något som kan gå hand i hand med ökat välbefinnande.

Ofta beskrivs ”vi måste ändra vår livsstil” som det tråkigaste i världen. Något som mamma och pappa säger åt oss och är helt emot vår vilja. Samtidigt är våra liv ofta mentalt obekväma, fyllda av stress och med lite tid för nära och kära. Vi har problem med fetma och cancer, oro inför motsättningar mellan folkgrupper och gnagande samveten kring hur vi hanterar de djur vi betraktar som mat.

World Business Council for Sustainable Development pratar i sin  om att vi år 2010-2020 befinner oss i de turbulenta tonåren och jag tycker det är en träffande beskrivning. Det är dags att vi blir vuxna och tar eget ansvar. Och nu kommer jag till de två nyckelbegreppen; tacksamhet och företagsamhet.

Att börja med tacksamhet över det man har, brukar lyftas fram i andliga traditioner som grunden för ett rikare liv. Och det stämmer – inte bara är det ett sätt att dra ner på sina ambitioner, det gör det också lättare att identifiera vad du verkligen vill ha och sedan arbeta målmedvetet i den riktningen. Det frigör företagsamhet, som inte innebär att jobba hårt – utan att jobba smart.

Om vi alla stannar upp för en stund och känner in den tacksamhet vi har för människor omkring oss, för det samhälle våra förfäder har byggt upp och för den vackra planet vi har getts chansen att leva på. Påverkar det hur du vill tillbringa din tid och hur du vill spendera dina pengar?

Jag önskar oss alla ett harmoniskt liv, där vi känner efter vad som är viktigt och prioriterar detta. Att ”unna sig” dyra saker ger ofta en kick för stunden, men innebär samtidigt att man tar bort resurser från något annat. Jag önskar mig själv bli bättre på att inte ”jobba 40 timmar” och ”flyga iväg på semester”, utan i stället ”leva livet”, ”lösa viktiga uppgifter” och ”upptäcka världen” – gärna från ett tågfönster genom Europa.

2 reaktioner på ”Tacksamhet och företagsamhet”

  1. Ljuv musik i mina öron David, jag sätter munkavle på min rationalist som viskar ”Flum” och håller helt med om att människosläktet, vi alla skulle ha så mycket att vinna på en övergång till ett mer uthålligt sätt att leva o verka. I RISE ”samtalsgrupp för yttre o inre omställning” har vi bl.a. pratat om den lite negativa laddningen i ordet ”omställning” varför jag hellre använder ordet övergång som jag just nu tycker harmonierar bäst med engelskans ”Transition”. Omställning låter nog i mångas öron som något jobbigt/ omständigt. När du skriver ”företagsamhet” tolkar jag det först som ”att starta företag” men jag tror att du menar att man kan bli aktiv/ kreativ i största allmänhet? Kommunikation är en svår konst och ordens betydelse och de budskap de förmedlar är nog en underskattad framgångsfaktor i sammanhanget. I går träffades vi i gruppen, som tyvärr har tenderat krympa sedan starten, och tog bl.a. del av en berättelse om en kille som besökte sin dementa mor väldigt ofta och pysslade om henne o såg till att hon hade det bra. Det ledde in på en kul diskussion om vilken symbolik man kunde se i detta och hur det skulle kunna bidra till den inre omställningen. Tänk om vi nånstans, i var människa, kunde väcka till liv en liknande känsla för ”moder jord” som de flesta av oss har inför en nära anhörig som blir sjuk, att vi kunde börja respektera henne så som vi (nåja, många av oss…) respekterar våra föräldrar. Det knyter an till vad du skrev här om oss som tonåringar. I den åldern brukar det vara klent med respekten för föräldrarna:-) Som sagt: Dags att vi blir vuxna!

    1. Kloka reflektioner, Peter. Ja, med företagsamhet menar jag förmågan att ta sig för saker. Och det är precis den omtanken om ”moder jord”, om mänskligheten, om kommande generationer, om oss själva jag skulle vilja frammana. Vem och vilka bryr jag mig om? Hur visar jag det?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *